Nu har flyttlasset gått för hästarna, men eftersom jag from. nu hänvisar allt hästsnack till min hästblogg så skriver jag inte mer om det här.

Jag hade världens segaste dag på jobbet idag. Jobbade bara kort dag, men fan vad sakta tiden gick.. Vid ett gasade jag dock hem för att skynda mig till banken och hämta ut min lön, sedan åkte jag och Malin till Höök´s och shoppade lite nödvändigheter. Sedan dess har det bara varit ett farande fram och tillbaka fram tills nu då jag äntligen sitter under täcket i sängen hemma och redan halvsover. Längesedan jag var såhär trött.

Idag träffade jag av en slump på en person jag inte träffat på väldigt länge. Denna person var under ett tag en av de viktigaste i mitt liv. Behöver jag säga att det kändes grymt konstigt att träffa honom? Har fasat lite för detta möte sedan sista gången jag såg honom (vilket tyvärr inte var under några trevliga omständigheter) och tack vare detta slog min kropp på stora alarmvarning signalen. Jag fick världens hjärtklappning och ville ärligt talat helst ta till flykten. Det gjorde jag dock inte, utan civiliserad som jag är pratade jag en liten stund. Var svårt med ett hjärta som slog i 180 och ett huvud som inte riktigt fungerade.

Det är en så märklig känsla att träffa en person som man stått så nära men som nu är som vem som helst. Obehagligt och vemodigt. Och eftersom jag inte är en helt känslokall person sticker det till lite i hjärtat efter att ha sett honom. På sätt och vis saknar jag denna person som vän och vill att det inte ska kännas så obehagligt. Vill att allt ska kännas bra. Men vad gör man? Vet att det inte går att göra så mkt åt nu..

Näe, nu ska jag dricka lite the, sedan somna till Leif GW Persson´s ljudbok "Grisfesten".

Imorgon kommer jag vakna och tycka att det jag skrivit ovan är sentimental smörja och inte alls känna som jag gör nu, hehe=) Är nog lite trött och överkänslig just nu.

Kram å gonatt på er alla