Död och förbannelse åt min skrivare. Eller föressten, varför inte alla. Tog hem och dammade av min skräphög till skrivare nu ikväll då jag desperat behöver skriva ut ansökningar till komvux samt kopiera betyg. Provade först på skrivaren hos föräldrarna, men det var slut på bläck. Så även i min visade det sig. Så jag slängde mig i bilen och körde till en butik här i krokarna som borde ha bläck, men icke. Nä, enda alternativet är att åka tre mil till stan.

Så jag åkte hem igen för att ta mig en titt på eländet och se om det inte gick att skaka fram lite bläck på nåt sätt iaf. Då inser jag att jag inte ens vet vart patronerna sitter. Och det är helt omöjligt att rent logiskt gissa sig till hur man öppnar maskinen. Till slut upptäcker jag även att jag inte har nån usb som passar till skithögen. Tur iofs att jag listade ut det innan jag gjorde en 6 mil lång resa efter patroner i onödan. Jävla billiga skräpmaskin.

Ska mina planer på komvux verkligen falla på detta?

Nä, låt det bli en läxa i att man ALDRIG ska vänta med saker och ting till sista sekunden. Och lita aldrig på din skrivare, den kommer svika dig när du som mest behöver den.

Kanske hinner fixa det iaf med lite tur, men oj oj..kommer få magsår av det här.

kram

Goddag på er!

Jag är nyss hemkommen från arbetet. Lite lagom trött eftersom jag vaknade inatt av att jag drömde fruktansvärda mardrömmar. Kommer bara låta fjantigt om jag ska försöka återge drömmen här, så jag nöjer mig med att berätta att jag vaknade kallsvettig med ett ryck och var tvungen att slå på datorn och surfa lite för att inte dö av skräck. Hemskt var det. Tur att jag har en stor och farlig vakthund hemma så jag kan känna mig trygg, hehe=)

En sak som jag har reagerat på och reflekterat över ibland (idag bla) är hur folk inte verkar ta mina åsikter på allvar. Får ofta reaktionen "lilla gumman, när du blir äldre kommer du förstå". Jag är 28 år och har faktiskt till motsats mot vad många verkar tro levt och gått igenom saker. En del verkar inte vilja acceptera tanken på att jag faktiskt också har haft mina motgångar. Men bara för att jag inte deppar ihop och gnäller om det titt som tätt så tror de att jag åkt på en räkmacka genom livet. Hade en disskution med en person idag som tyckte att livet i princip är skit och blir bara värre med åren. Då sa jag att livet är svårt och orättvist och det hela handlar om hur man hanterar sorger och bekymmer och då fick jag typ alla emot mig. Men vad fan! Man kan väl inte förvänta sig att ta sig igenom livet utan att råka ut för djävliga saker.. Eller? Visst kan det kännas som att man ibland får mer elände än man klarar av, men man måste ju också se de saker som är bra och fina omkring en. Nä, nog flummat och svamlat nu, nu ska jag åka till stallet.

Skriver mer ikväll om jag orkar.

kram kram=)